Efter att ha sett resorna försvinna en efter en de senaste dagarna gick jag till Resia idag och tänkte höra hur det ligger till egentligen, är det så illa som det ser ut på nätet, eller "löser det sig" som jag hört många säga när jag frågat om hur de e att resa sista minuten. När jag då får som svar av denna smått otrevliga tant på Resia (ni vet en sån som automaiskt blir liiite mindre trevlig och liiiite mer översittande bara för att man e yngre och fräshare. Tantjävel.) att resorna är helt slut, brister det.

Jag går tårögd in på hm och gömmer mig bland klädställningarna och ringer J som säger att åk hem och boka en resjävel, kosta vad det kosta vill. Jag åker hem, sätter mig vid datorn, går in på Ving (som jag fastnat för som resebolag) och konstaterar att en resa som jag suttit och bevakat flera dagar i streck nu har gått upp 1000 spänn PER PERSON sen inatt kl 3 då jag satt uppe. Jag bryter ihop. Ringer J och bölar och har mig.

Min underbara man säger "Ja men älskling det är ju detta vi har sparat till, då får det kosta lite extra då, vi SKA resa".

Ja. Jo. Men. Nä....

Men jag gråter lite till och lite till. För jag har bara två vekors semester, ons till ons, men dessa dagarna innan J kommer och innan vi åker är så jävla hektiska och det är så många måsten jag måste hinna med att det är FAN INGEN SEMESTER. Och när vi kommer hem har vi EN dag innan jag jobbar. Det blir inga TVÅ veckors semester. Det blir en. En enda.

Jag känner att jag går in i väggen på min semester. Är det normalt? Nääästan så jag längtar till hösten och då det vanliga schemat drar igång, med vanligt pissväder. Men bara nästan.

Jag fick iaf bokat resan. På Måndag kl 7.00 lyfter vi och åker mot Cypern. Har inte varit sådär för Cypern innan, för jag har hört så mycket om fest&blöta-nätter-Ayia Napa, och till ett sånt ställe vill vi inte åka. Men detta som vi bokade verkar bra. Har man inte så höga förväntningar och behåller en positiv inställning så blir det mesta bra ändå. Jag vill bara ligga i solen och läsa och njuta av min mans sällskap. För det har jag saknat.

Hit ska vi åka. 

Puh, nu har jag skrivit av mig och det känns redan bättre. Nu ska vi på Liseberg! Det blev inget sista jag skrev att vi skulle dit, så vi kör idag ist.

Just nu är jag GLAD över att jag får en extra dag här hemma, för damn vad det ser ut här.

Ciao!