Här var jag för ett år sen. Om jag längtar tillbaka? Jotack.

Jag och syrran åkte first class med dom bästa säterna och gratis champagne och dricka. Jomantackar. Såhär såg vi ut på vägen dit, bleka och fula. Vi åkte med ett par goda vänner, David och Karin, fast jag vill inte lägga ut bilder på dom utan att ha frågat så ni får nöja er med att se våra sköna fejs.

En festnatt som avslutades med kullebyttor i sängen... I´m saying no more.

Brännan kom till slut.

Fina Syster Yster.

Fröken Persson.

Vi åkte vattenscoter oxå. Och när vi skulle köra tillbaka till stranden igen så körde vi till fel strand som låg nån kilometer bort. Bortgjorda? Ja. Pinsamt? Ja.

Och så här såg vi ut på hemvägen... Bruna och visst blir man mycket fräschare när man e brun? Och jag blev blondare. Och kanske dummare på köpet.

DÅ när vi kom hem från Thailandet och ett bra tag efter det så kände inte jag att jag ville tillbaka dit. För jag blev så less på alla försäljare och och dumma människor som ljög om allt bara för att få sålt sina saker. Men jag förstår ju att det är det dom lever på så dom måste ju... men usch va trött jag var på dom då. Men nu kan jag mycket väl tänka mig att åka tillbaka! Men de kanske e för att jag längtar så mycket efter sol och värme och att bara få komma bort nu efter hösten och vintern... Jaja, det var en väldigt rolig och lyckad resa iaf.

Godnatt vänner! Hoppas ni mår bra!

Ciao

Hej vänner! Idag ska ni få läsa lite historia om moi. Jag sitter hemma hos mor och far och tittar på gamla bilder på deras dator as usual, och känner ett slags vemod när jag tänker tillbaka. Livet går ju i epoker, perioder, eror, kalla det vad du vill men jag ser på livet så iaf. Så nu ska ni få se när jag avslutade en epot i mitt lilla liv, nämligen när jag tog studenten och avslutade min ungdom, låter dramatiskt I know, men det var det också. Mycket känslor och funderingar över livet.

Jag gick min gymnasietid på en liten piss-skola som heter Tjörns Turistgymnasie. Hur jag kom in där och varför få jag ta en annan gång. Men den ligger som det låter på Tjörn, en ö ca 10 mil norr om Götet. En MYCKET bra skola tycker jag. Tre år gick, jag hann med att flytta hemifrån, bråka med rumskamrater, festa med rumskamrater, prov, praktiker, sommarjobb, utbildningar, jobba i Åre, träffa the love of my life, gråta mig igenom sista året med distansförhållande och till slut lyckades jag ta studenten och gå på bal och hela den skiten. Och det är hela den skiten ni ska få se nu. En del av det - så enjoy.

Först var det dags för bal. Och den gick jag på till slut, ville inte först men sen sa jag och min busspolare Joel att "om du går så går jag", så gick vi tillsammans.

 Japp vi var det ända paret som in te matchade varann. Fast man kan ju säga att vi hade ett slags babytema med vår babyblå och babyrosa utstyrsel. Jag stod för det pojkiga blåa och Joel för det flickiga rosa. Tillläggas ska oxå att Joel är den mest grova götelabossk-talande människa jag pratat med. När han hälsade på J första gången sa han" Tjänare de e änna ja som e Joel". Å han kommer fråån Sötte (Surte) och hans mossa heter Gön(Gun). Men kul hade vi.

Snyggmamma var oxå med såklart. Och Tova. Min stylist med medhjälpare.

Glad student i hallen på dagen D. Ser gravid ut tycker jag men det var jag inte. Bevisligen.

Och så fick vi gå ut och sjunga Fy fan vad vi e BRA.

Recognize lillen på skylten?

Jag har nog aldrig visat tandraden så mycket som denna dag.

Det här blev tack-kortet som jag skickade ut till alla som var med och firade mig. Happy Happy.

Utgång på kvällen blev det med.

Och några dagar senare, den 8 juni närmare bestämt, tar jag mitt pick och pack och följer med J till Sundsvall. Och där börjar nästa epok i mitt liv som jag precis avslutade nu när jag flyttade hem igen till Kungsbacka. Men det får ni läsa om nån annan gång.

Snipp snapp snut så var den epoken slut!

Okej, sista inlägget för dagen =) och kanske några dagar framöver för nu kommer det vara riktigt hektiskt med flytten på torsdag och stressen inför den imon.

Men iaf, jag sitter och tittar på gamla bilder från Knaust och kommer på att det är ganska precis två år sen (minus en månad) jag åkte härifrån första gången, efter att ha varit på praktik under två månader.

Såhär såg vi ut då;

Chefen var blond

Minns ni dom HEMSKA dräkterna vi hade då? Hua...

Då hade Fredde precis kommit tillbaka från sin pappa-ledighet tror jag va?

Då jobbade Ulander här också.

Pappa var uppe på samma mässa som han var nu iår för några veckor sen och hälsade på och blev uppgraderad till juniorsvit. Jomantackar.

Och sist dagen sammlades vi och fikade med tårta och grejer och jag fick den berömda Knaust-boken med massa trevliga hälsningar.

Ser ni att det står praktikant på min bricka =)

Och så hade hon målat mig på tavlan och skrivit som ni ser, och jag kom ju tillbaka =) Åh, de e ju så man gråter.

Oj vad fiffigt och lustigt tyckte jag.

På väg till stationen då jag åkte hem. Missmatch med olika röd färg på kepsen och halsduken, jag var väl ung och dum antar jag.

Och sen åkte jag hem ett halvår, gick klart skolan, tog studenten och flyttade upp och började jobba några dagar senare.

Snipp snapp snut så var den praktiken slut.

Ciao

Håller på att rensa i garderoben... Hmm det är lite kul att prova gamla kläder. Och se vad man kommer i och vad man ehm inte av någon anledning kommer i längre... tyvärr är inte anledningen att jag har gått ner direkt...

Nä men skämt åsido kommer jag faktiskt i allt verkar det som. Men jag tror jag har hunnit gå upp en del och gå ner en del sen jag provade kläderna sist. Eller så har jag inte ändrats ett dugg sen puberteten. Eller så har det bara omplacerat sig lite, kilorna alltså.

Här har ni puman för ca 4 år sen. Jag var 16 vill jag minnas.

Den klyftan fick många grabbar att gråta. Nä då =) Men jag hade bara haft pattarna ett par år typ så jag ville väl visa upp dom innan dom åkte ner ett par våningar när tonårshuller försvann. Det var då dom här namnbälterna var poppis och man skulle ha dom på höften sådär...  Jaja "those were the days" som jag brukar säga.

Men jag ska säga er gott folk att det är dom byxorna som jag sitter och skriver i, i detta nu. Och det känns skönt. Och linnet har jag kvar. Vet inte om jag skulle våga ha det så urringat dock. Men det hänger här in the closet och väntar. Jag ska inte slänga det. Nejnej det kanske åker fram till jul igen. Med en kofta över.

Nä rensning var det.

Nu.

Ciao!

Fredag och jag är ledig!

Om jag hann till fikan igår? Gud ja, och jag hann med ett telefonsamtal med mormor på vägen också så nu har jag det gjort för denna veckan =)

Igår hände det en underlig sak, vår vän Björne dök upp i stan.

En kortfattad beskrivning om Björne är att han är, ja för det första 2 m lång och har stl 47(!) på skor, men han är även en sk vagabond. Jo alltså att han reser dit han vill när han vill. Kanske lämnar en lapp i bästa fall.

Han är född i en rik och välbärgad familj i Stockholm men bröt kontakten med dom när han var ca 18 år och reste till Indien tror jag det var. Jimmy träffade honom första gången för en herrans massa år sen då han kom till lilla Ramsele och jobbade ett tag, han e kock för övrigt- en mycket bra kock, och sen träffades dom igen -05/-06 då dom var uppe i Åre på ett hotell och jobbade en säsong, då även lilla jag var där ett tag och kärade ner mig i den ena. Så både jag och J känner honom och vet hur han är.

Sen efter Åre kom han på besök lite då och då och han jobbade Gatufesten -06 också på sommaren. Sen på hösten fick han lite jobb på J´s dåvarande jobb och dom pratade om att Björne skulle hålla i en kurs bla.

När denna kurs skulle börja, så var Björne borta.

Och det satte J i en jä*la situation, i skiten helt enkelt.

Och sen har vi inte hört nåt ifån han på två år. Tills nu igår.

Han hade varit i Gävle hos Pellepojk i helgen och ringt till J och sanckat lite, men såklart inte sagt att han skulle komma.

Och igår messade han och skrev att han var på Dalton. Och då ringde J, och Björne fråga om han kunde sova hos oss, som alltid, och vi satt och pratade i soffan och såg på nån film på kvällen.

Vi gick och la oss och sov och när J gick till jobbet vid halv 7 låg han och sov, och nu när jag gick upp kl 9 var han borta.... ingen lapp ingenting...

Jag känner fortfarande lite agg mot honom att han satte J i skiten förra gången, så han kände nog det. Han kände nog att vi inte stod med lika öppna armar som sist. Vi har vårt egna liv nu liksom.

J har lättare att förstå han och till viss del förlåta men jag tror verkligen på människor, jag hänger mig verkligen dom och tar mig till människor jag tycker om och med Björne som bara kommer och går när det passar han, jag har nog lite svårt för det nu efter den gången. Och han verkar inte ens komma ihåg vad som hände sist, han skiter i det helt enkelt. Men det var kul att se honom och prata och diskutera med han, han är riktigt rolig att sitta å prata med.

Men han kommer aldrig mer få mitt förtroende och en del av mitt hjärta, ja vet låter klychigt men man ger ju verkligen en del av sitt hjärta när man tycker om nån och släpper in en person i livet.

Men sån e ju Björn, han kommer och går som han vill. Lustig prick.

Men jag tycker ändå om han på nåt vis. Men långt ifrån alla vis.

Jaha nu har jag lättat mitt hjärta och skrivit av mig lite. Skönt. Gör ett nytt inlägg om dagen som ska börja snart här hemma.

Ciao!