Idag är det FREDAG - igen. Hur fort ska livet gå egentligen? Jag hinner inte med alltid.

Jag har en såndär jätetråkig tid på jobbet idag, 11-19 så jag hinner inte göra nåt speciellt varken före eller efter. Mer än att gå hem och pussa på min man när jag slutat för kvällen. Ikväll blir det Så ska det låta och grilla kyckling för vår del.

Men VET ni vad som hände mig häromdan? Jag gjorde en grej som hamnar högt upp på listan av pinsamheter jag gjort i mitt liv.

Då i onsdags när jag skulle åka in till Gbg med pendeln så hade ja bilen ner till stationen och tänkte ställa mig på Kungsbackas pendelparkering och sen köpa ett hundrakort på pressbyrån... när jag kommer dit fanns det såklart ingen ledig parkeringsplats och jag var som vanligt i sista sekund.

Stressad som ett as  åkte jag direkt till Hede station (ligger bara 5 min därifrån, pendelns första stopp) och ställer mig där. Och på den lilla korta biten hamnar jag såklart bakom en såndär söndagskörare som kör så långsamt så man sitter och skriker och svär för sig själv och blir än mer stressad.

Men jag hann iaf. Pendeln kommer och jag stiger på. Går fram till konduktörskan (heter de så?) och säger:

-"Hej, kan man köpa hundrakort av dig?"

-"Nej tyvärr..."

-"Okej men då får jag köpa biljett då ist." å sträcker fram mitt kort.

-"... å vi tar inte kort...

-"Öö okej hehe...." (Va gör jag nu då?, jag har som alltid inga kontater alls)

-"Me me men går det inte med såndär sms då?"

-"Nä inte när man redan e på tåget, men om du kan skrapa ihop lite mynt så kan vi göra ett undantag och ta resten på sms då"

-"A okej, va snällt." Börjar febrilt att leta efter dom små jävla mynten längst ner i väskan som jag alltid stör mig på annars.

Då kommer det en kvinna i 50-års åldern och säger att,

-"Men jag har här om det behövs", och räcker fram en tjuga.

-"Men gud va snällt! Men jag hittade 15 kr här så det ska nog gå bra, men tack ändå."

Kvinnan sätter sig ganska nära båset där konduktörskan sitter.

-"A fast det behövs 25 för att kunna köpa resten på sms", säger den jävla konduktörskan. Det sa hon ju inte innan!

-"Jaha, men,"  får ögonkontakt med kvinna som hörde vad vi sa,

"A hade det gått bra?" frågar jag henne skamset.

-"Ja herregud ta en här" räcker fram en tjuga.

-"Hehehe precis som en tiggare" säger jag och skrattar nervöst.

Nu fick jag ju verkligen ta tjugan av kvinnan. Det hade känts mycket bättre om hon bara hade gett den till konduktörskan, då hade jag sluppit få den så uppenbart.

Piss-konduktörskan tar den och växlar och jag ger tillbaka en tia till kvinnan.

Jag tackar så mycket och pratar på och sen säger jag högt och tydligt så att alla som har suttit och tittat på detta drama som utspelats hör vad jag säger.

 -JAG VAR SÅ SÄKER PÅ ATT MAN KUNDE BETALA MED KORT NÄMLIGEN, ET KUNDE MAN FÖRR I TIDEN.

Och kvinnan höll med och sa att hon varit med om samma sak och blev hjälpt med pengar den gången så hon lärde sig något av det.

Och nu har denna kvinna BARBRO PETTERSSON lärt mig något. Jag lovar och svär på att jag nångång ska hjälpa någon när det händer en liknade grej för dom. Vilken människa. Vilket hjärta. Jag blir helt stum av beundran.

Och det gamla talesättet att sjunka ner i jorden räcker inte för att beskriva min känsla när ja gstod mitt i detta kaos. Snarare genom jorden och ut i universum nånstans där ingen ens vet vad ett pendeltåg är för nåt.

Så det var Barbro Pettersson som gjorde att jag kom in till Göteborg i onsdags. Nu vet ni det. Och nu vet ni en grej på min tio-i-topp-lista  över pinsamheter.

Ett kanske otydligt och svamligt inlägg men jag vill ha det arkiverat så jag kan gå tillbaka och påminnas av Barbros medmänsklighet och fina gest.

Ha en bra dag vänner!