Okej, sista inlägget för dagen =) och kanske några dagar framöver för nu kommer det vara riktigt hektiskt med flytten på torsdag och stressen inför den imon.

Men iaf, jag sitter och tittar på gamla bilder från Knaust och kommer på att det är ganska precis två år sen (minus en månad) jag åkte härifrån första gången, efter att ha varit på praktik under två månader.

Såhär såg vi ut då;

Chefen var blond

Minns ni dom HEMSKA dräkterna vi hade då? Hua...

Då hade Fredde precis kommit tillbaka från sin pappa-ledighet tror jag va?

Då jobbade Ulander här också.

Pappa var uppe på samma mässa som han var nu iår för några veckor sen och hälsade på och blev uppgraderad till juniorsvit. Jomantackar.

Och sist dagen sammlades vi och fikade med tårta och grejer och jag fick den berömda Knaust-boken med massa trevliga hälsningar.

Ser ni att det står praktikant på min bricka =)

Och så hade hon målat mig på tavlan och skrivit som ni ser, och jag kom ju tillbaka =) Åh, de e ju så man gråter.

Oj vad fiffigt och lustigt tyckte jag.

På väg till stationen då jag åkte hem. Missmatch med olika röd färg på kepsen och halsduken, jag var väl ung och dum antar jag.

Och sen åkte jag hem ett halvår, gick klart skolan, tog studenten och flyttade upp och började jobba några dagar senare.

Snipp snapp snut så var den praktiken slut.

Ciao

Idag har jag gjort en rolig grej! Jag har startat en till blogg!

Läs den här.

Oj vad kul!

Jimmys bror Larssa ska gifta sig med sin Karin!

AAHH jag ska få gå på bröllop! Lalalalalala! Den 8 augusti 2009, på min och J´s förlovningsdag! Gud jag får börja planera vad jag ska ha på mig redan nu =)

Och hon hade köpt en klänning redan. Och jag fick vara den första som fick se den live och herregud vad jag börjar drömma och vad ska jag ha på mig och vad ska J ha på sig och vad ska alla andra ha på sig och andas.

Ciao

Vi var ju som skrivet i Ramsele i helgen och där var det lite mer snö än i Sundsvall.

Och så hälsade vi på min lillrödbil som nu i dagarna såldes.

Snipp snapp snut så var den helgen slut!

Ciao

Igår hade vi lite fika för mig och Sara som ska föda barn på Torsdag kl 7.

Så jag slängde ihop ett till rim. Ja, det börjar bli löjligt patetiskt men det är ju min thing. Så jag måste keep on entertaining som man säger. Vad gör man inte för konsten och underhållningen. Såhär löd det och nu var det bannemig inte ett öga torrt. Jo Saras, TheresesNr2 och Bettans... men dom e såna hårdingar så det krävs väl en begravning för att få dom att gråta. Men jag grät. Och Maria och ThereseNr1 grät. Och sähär sa jag;

Jag skrev ihop en liten grej,

för jag e ju en sån fiffig tjej =)

Först och främst vill jag bara tacka för denna tid som gått,

ni har stått ut med mig i både torrt och vått.

Jag ska säga nåt om var och en,

jag har faktiskt fått en å annan vän.

Bettan, min lilla städmamma,

du har ju en inredningstil som jag vill anamma.

Maria, vi verkar ju vara själsfränder,

du stod här på Knaust med öppna händer.

Och Therese din lilla fjant,

du kommer ju klara konferensen briljant.

Ingen har låtit mig klaga och bara vara,

pratat och lyssnat som du Sara.

Pontus, du och dina härliga ambitioner,

du kommer snart sitta där med dina miljoner.

Roger, du och ditt glada smajl,

jag och många andra diggar din style.

Fredde, dig vill jag bara krama,

men det ända du tänker på är ju faktiskt barna.

Sen har vi Therese nummer två,

du tränar ju så en annan blir avundsjuk och känner sig grå.

Tore din lilla sparv,

jag kommer sakna att höra om dina träningsvarv.

 Sussie, vår allas husmor och föredetta receptionist,

du är alltid en sann och äkta optimist.

Och Sandra på städ du är snart 30 men absolut ingen tant,

hoppas nu du får gå utan nån praktikant.

Nu tror jag inte jag har glömt nån,

helst av skulle jag vilja sjunga en sång.

En visa om hur mycket jag ÄLSKAR er var och en,

men jag kommer ju upp och hälsar på igen.

Jag har utvecklats så otroligt mycket under denna tid,

det har ju varit både kärlek och strid.

Jag har gjort mer än jag någonsin kunnat drömma,

reception, konferens och frukosten vill jag helst glömma.

Och jag har verkligen fått fina vänner,

Ni betyder mer om många andra jag känner.

Jag kommer sakna er så oändligt mycket,

ni ÄR dom bästa, iaf i mitt tycke.

TACK alla ni underbara som stöttat mig,

jag är ju trots allt bara en liten Göteborgs-tjej.

Jag hade ju velat ge er nåt och fixat och donat och så,

men med detta rim och med dessa tårar säger jag Hejdå.

Jag har skrivit detta rim tre gånger nu och gråtit varenda gång.

Nu har jag gjort mitt sista pass i Receptionen, imon gör jag sista som Guest Service och därmed sista någonsin på mitt älskade Knaust. Sorgligt, vemodigt, jobbigt.

Nu ska jag gå hem till vår kaotiksa lägenhet som jag bara spyr över just nu.

Jag ORKAR inte mer vill jag säga och lägga mig ner och dö. Fast det skulle nog kännas väldigt onödigt och jobbigt för J att få packa upp allt igen och fixa med begravning dessutom, så jag tror jag besparar honom det och går hem och fortsätter packa det sista nu.

Ha en undebar kväll hörrni!

Ciao