Jo förresten, vi var lite wild and crazy och gick och klippte oss.

Ångesten ryker ur öronen på mig.

Färgen är jag nöjd med. Toppningen är jag nöjd med. Mindre nöjd är jag med den tre centimeter långa baby-luggen fröken frisör lyckades få till.

Jaha, sa syrran, men du kan ju alltid sätta upp den med hårspännen.

Jaha, säger jag, vad ska jag fästa spännerna i då? ska jag sätta dom på pannan då? eller i hårfästet?

Ja ibland kan det verkligen bli som man tänker från första början,( för jag tänkte faktiskt att "nä jag kommer inte bli nöjd ändå" ), och varför blir jag inte förvånad? "Jo men chansa lite nu, det växer ju alltid ut"

Screw chansningar (stavas?) säger jag.

Man ska helt enkelt gå på första magkänslan.

Det var dagens sanning det.

Imorse åkte jag och lämnade syrran vid tåget kl 04:30 !

God jag har inte varit uppe så tidigt sen jag jobbade som frukostvärdinna, ja och hur jag hamnade där är ju en gåta i sig bara det. Helt okristligt att gå upp så tidigt!

Och så åkte jag hem och lade mig, fällde en tår eller två över avskedet, och somnade illa kvickt. Och sov. Och sov. Så nu vaknade fröken persson med ett ryck. Och då börjar jobbet kl 15 och så ska diskberget bort och rummet städas. Ingen panik, ingen stress.